Fresh face
Jättekul att få en liten uppdatering på bloggen och få ett lyft på designen. Igen är det min fina vän Elsa som har hjälpt mig! 

Det är snart ett år sedan jag först startade bloggen. 19 november skrev jag det första inlägget! Jag är VÄLDIGT stolt att jag har hållt på med bloggen ett år. Även när det har varit mycket annat runtomkring så har jag ändå fortsatt och inte gett upp. Det är klart jag hade velat ha mer tid till bloggen, men den får ta sin lilla plats längre ner på listan med prioriteringar. 

Vi håller på för fullt att planera inför ungdomshelgen - och den kommer att bli av! Vi har flera anmälda vilket är skitkul. Det finns fortfarande några få platser kvar. Ifall någon fortfarande är intresserad mejla oss på ungdomshelg@stamning.se! 

(null)

Jag fick möjligheten att påverka
I tisdags fick jag möjligheten att vara gäst hos en grupp för tonårskillar hos logopeden. Min logoped bjöd in mig för några veckor sedan och jag har haft så mycket för mig att jag egentligen inte har hunnit tänka på det. Hon frågade om jag hade kunnat tänka mig att komma och prata med dem en stund och även om tanken gjorde mig hur nervös som helst, var det ett självklart ja. 
 
Jag satt med fjärilar i magen på spårvagnen. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig eller hur det hela skulle gå till. Vad skulle jag säga? Hur skulle jag bete mig? Vad skulle de tycka, tänka? Skulle vi kunna relatera till varandra? 
 
Samtidigt som jag inte ville förminska hur jobbigt stamning kan vara, ville jag heller inte låtsas som att allt är frid och fröjd. Att leva med stamning är tufft och det är bitvis väldigt utmanande, men jag ville berätta min sanning för att visa att det inte alltid behöver kännas piss. Jag vet själv hur jag mådde i min stamning när jag var 15 och tonårstiden var något av det värsta jag har gått igenom, men... Det blir bättre. Jag fick berätta om hur jag ser på min stamning nu och vad jag önskade jag visste för tio år sedan. Att det blir bättre, att det går att leva med det - inte bara överleva, men det går att växa, utvecklas, frodas med det också. Det går, det är möjligt. 
 
Jag såg väldigt mycket av mig själv i killarna och det är just det jag tycker blir väldigt fint när man träffar andra som stammar, oavsett ålder. Alla känslor, tankar, det fula, det fina. Det är viktigt att träffa andra som stammar, inte bara i sin egen ålder, men i alla åldrar för att lära sig om hur olika människor hanterar det. Jag har aldrig haft en vuxen förebild som stammar och det är något jag saknade när jag växte upp. Jag vet inte hur mycket skillnad jag gjorde för dessa killar just nu, men oavsett hur liten så hoppas jag att de tar med sig lite av det jag berättade i sin egen resa. 

Jag tyckte det var oerhört kul och spännande att få chansen att påverka. Det är annorlunda med bloggen, för här vet jag inte riktigt vad som ger men att få göra det i verkligheten påminde mig om att det är precis det jag vill göra. Jag älskar ju det här. Jag vill prata om stamning tills jag storknar och tills alla jag möter vet vad det är. Jag vill utbilda, diskutera, föreläsa. Jag vill dra upp det från det skamfulla, det tysta, det fula och jag vill ta det upp till molnen, skrika det över bergen och jag vill göra allt jag kan för att skapa en bättre framtid för människor som stammar. För mig själv, för unga och för alla som någonsin känt sig ensamma, annorlunda eller otillräckliga i sin stamning. 
 
(null)

Plötsligt händer det
I början när jag bloggade så kändes det nästan som att jag skrev i en dagbok. Ingen visste om att jag hade en blogg förutom några familjemedlemmar och mina närmaste vänner. Det var lättare att skriva av mig, för det jag skrev om berättade jag ändå för dem som läste. Det blev annorlunda när jag delade den offentligt på min Facebook i början av januari, men då kunde jag ändå skapa ett slags avstånd för att alla läsare är anonyma och jag kunde låtsas som att ingen läste den. 

Fler i min närhet vet nu om att jag bloggar och det är självklart jättekul - mitt syfte är att sprida kunskap och visa att det är okej att prata om saker som kan kännas jobbiga. Men ärligt talat är det bitvis tufft att göra det offentligt (inte för att jag har så många läsare, men bara vetskapen att vem som helst kan läsa några av mina innersta tankar) och på det senaste har jag börjat svaja med vad jag vill dela med mig på bloggen. Jag vet att flera stycken från mitt jobb har hittat hit, jättekul såklart, men det får mig också att känna mig väldigt sårbar på något sätt. Jag har varit bra att hålla det på avstånd, skydda mig själv, men gränserna suddas ut mer och mer. Jag skäms absolut inte för att jag bloggar om min stamning och mitt liv, men allt blir väldigt mycket mer verkligt när jag inte har kontroll över vem det är som läser. Jag vet inte om detta låter rimligt för någon annan än mig själv, men jag kämpar fortfarande med att helt släppa människor in till min lilla stamningsvärld. Det är ovant och inte så konstigt egentligen antar jag med tanke på hur skilda de varit tidigare. Dock tycker jag ju det är SJUKT kul att jag gör det så mycket som jag gör och planerar verkligen inte på att sluta med det heller. 

I alla fall. Oktober var ganska tuff för mig och jag kände mig låg större delen av månaden, men denna vecka är en bra vecka. Jag går upp i tid på jobbet från och med denna vecka (officiellt idag faktiskt!) och påbörjar min nya tjänst nu. Lite mer administrativt, lite mer ansvar, lite fler utmaningar. På tal om utmaningar, så valde jag idag att hålla i morgonmötet för första gången, vilket är väldigt väldigt väldigt stort för mig. Det är egentligen ingen stor grej, men för mig har det varit något jag inte känt mig redo för. Jag fick frågan om jag ville ta det idag och för första gången gjorde inte tanken mig helt vettskrämd. Så jag gjorde det! Jag sa ett par meningar inför en grupp av 10 personer och sen var det inget mer med det. Det "lilla" som är ett så oerhört stort steg för mig. Idag är jag stolt! Det känns grymt bra! 

Förresten, så har vi ökat åldersgränsen för ungdomshelgen i Göteborg i december till 30 år, samt flyttat sista anmälningsdag till 15 november. Kontakta mig och Olimpia på ungdomshelg@stamning.se om ni är sugna på att komma ✨