Mål 2018
Och så är 2017 snart över. Det är helt sjukt vad tiden går. 2017 har för mig varit ganska händelserikt: jag åkte till London i mars, Australien i juni och i augusti sa jag upp mig från mitt jobb som jag vantrivdes på, blev antagen på min kurs och började äntligen skriva igen. Och ja, bloggen då! 

Jag tycker inte riktigt om nyårslöften, utan jag har hellre mål för det kommande året. Vissa mindre mål, som att träna regelbundet, finns med men de mest väsentliga målen är de lite större utmaningar. Jag vill:

- bli ännu mer öppen om min stamning och mina svårigheter till människor i min omgivning
- utveckla och sprida bloggen mer (—> våga dela den på Facebook, bland annat)
- starta en tjejgrupp i Göteborg för unga som stammar som kan träffas regelbundet och fika, gå på bio, bara umgås 
- skriva klart min bok, eller i alla fall ha kommit en längre bit och ha en tydlig överblick
- planera ett grymt ungdomsläger i Göteborg i april

Jag minns att jag skrev en liten lista nyår 2010/2011 när jag mådde väldigt dåligt. Jag har den sparad någonstans för att påminna mig själv att drömmar kan gå i uppfyllelse. På listan hade jag skrivit: 
- åka på high school i USA 

Mars 2011 fick jag ett samtal där de sa att min uppsats som jag skrivit hade vunnit ett år på high school i USA. En dröm som var omöjlig blev helt plötsligt möjlig. 

Hoppas ni vill fortsätta att följa min resa in i 2018. Gott nytt år allihopa!

(null)


Birthday brunchin’
Elsa fyller år idag så jag och Mela åkte hem till henne vid lunchtid. Vi brunchade, drack bubbel och spelade När då då. Så mys! Grattis fina vän! 

(null)     
(null)

Imorse pluggade jag och det är något jag måste göra mycket nu de kommande dagarna. Jag har en så kallad "läsrapport" på 8-10 sidor som ska in 8 januari och med allt runt omkring med jul, nyår och annat så känner jag mig lite stressad för att hinna klart i tid. Imorgon ska jag på spa med Alexandra och Felicia, det ska bli såå skönt. Ska försöka koppla bort pluggstressen. 

Grattis Johanna
Igår fyllde min äldsta lillasyster 13 år. Tonåring! Jag var 10 år när jag blev storasyster för första gången och det var extra speciellt för mig som tidigare alltid varit yngst av systrarna. 

Det skrämmer mig lite att Johanna nu går in i tonårstiden, för storasystern i mig vill skydda henne. Men sen är jag övertygad att det kommer gå bra och sen vet hon att jag alltid finns där om något är jobbigt. När man har systrar (speciellt fyra stycken) är man aldrig riktigt helt ensam. Vilken tur vi har. 
(null)