Det gröna huset
Jag åkte hem till pappa i Älvängen i fredags. Tacofredag. En liten snabbvisit sådär, jag skulle låna hans bil till dopet och passade på att stanna en stund. Nu för tiden när jag åker till Älvängen är det raka vägen hem till pappas hus. Ibland när det är släktkalas åker vi upp för backen till farmor och farfar eller bort till mina kusiner. Det blir aldrig mer än så. Jag brukade vilja spendera så lite tid som möjligt där, för under många år fick jag ångest så fort jag korsade gränsen till Ale. För det är en plats som jag har hatat. Verkligen hatat. Jag har hatat människorna där. Hatat hur ensam jag var. Hatat att stöta på gamla klasskompisar på ICA. Jag har varit tvungen att gång på gång åka tillbaka till en plats som förstörde mig som tonåring. 

Med tiden har det blivit lättare att åka tillbaka dit. Det gör inte ont i magen längre. I fredags körde jag en liten sväng genom det lilla samhället. Längs Göteborgsvägen, förbi de röda lägenhetshusen vi bodde i med mamma under en period, förbi Smedjebacken, förbi huset en av mina bästa vänner bodde i då, förbi gamla vårdcentralen och upp till Maden. Det är ett stort bostadsområde med hundratals av liknande hus, sammanflätade av olika gårdar med lekplatser. Vi bodde där i tio år med pappa. Av alla hem jag har haft är det gröna huset i Maden min favorit. Innan jag och Felicia fick egna rum hade vi ett stort rosa sovrum med små hjärtan på tapeterna. Vi hade varsin loftsäng och ibland brukade vi leka inte-nudda-golv och låtsades som om stegarna var en del av en hinderbana. Ute på gården lekte vi pantgömme med grannbarnen. Ibland låtsades som att våra cyklar var bilar och vid varje korsning på varje gård stannade vi till som om det var rött ljus. I den stora sandlådan gungade vi så högt vi bara vågade och hoppade för att se vem som kom längst. Världen sträckte sig inte mycket längre än så. 
 
Jag har gått längs dess gator. Upp och ner för backar. Sprungit på fotbollsplanerna på Älvevi, spelat king på rasterna, hängt i centrum, campat på vänners trädgårdar, varit ute sent, skrattat med vänner, gjort saker jag inte fått. Jag fick vara barn där. En stund i alla fall. Och då var det bra. 
I det gröna huset. 

(null) 


Elsa

<3

storasyster

❤❤❤ Känner igen mig i det du skriver ❤Tryggheten🌸

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress