Veckans rubriker
Jag och mina vänner har pratat väldigt mycket om Avicii/Tim Bergling de senaste dagarna, såsom resten av världen också gjort. Jag var aldrig ett fan på det sättet, men har många fina minnen kopplade till hans musik och våren 2014 såg vi hans spelning i Stockholm. Då var det eufori; idag undrar jag om det var på hans egen bekostnad. 

Jag kollade på hans dokumentär i fredags efter beskedet kom att han hade gått bort. Det gjorde ont i magen att se hur hans psykiska ohälsa bemöttes, hur han skrek efter hjälp men det var ingen som lyssnade. Han ville inte, såg dem inte det? Men pengar och framgång verkade vara viktigare. Hur kan man sätta det före en människas välmående? Jag kan inte förstå det. 

Över 1000 människor tar sitt liv i Sverige varje år. Tim är bara en av många som förlorat sitt liv till psykisk ohälsa. Men det är inte förrän en kändis gör det som världen tycks öppna sina ögon. Det känns så nära även fast ingen av oss kände honom. Vi hade en bild av honom. Ett skal, inte riktigt en människa. En pjäs i spelet vi alla var en del av. 

Jag vill inte spekulera mer i Tims död, utan egentligen bara uppmana er alla att ta denna möjlighet att lära er mer. Lär er hur man bemöter psykisk ohälsa; kravlöst med empati, förståelse och tålamod. Ta det på allvar. Hjälp till. Prata. Var snälla mot varandra, men framförallt - var snälla mot er själva. Psykisk ohälsa dödar.


Se dokumentären om Tim på SVTPlay här

(null)         


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress