Elak ankarlift
Inga bilder idag, vädret var dåligt och det var kallt, blåsigt och snöigt. Inte riktigt läge för att slänga upp telefonen i sånt väder! Vid femtiden mötte resten av gänget upp oss vid en restaurang och vi åt en god middag ihop såhär på alla hjärtans dag. Jag somnade i soffan vid åttatiden (precis som igår) och jag önskar jag kunde skylla på att skidåkningen gör mig så trött, men jag somnar alltid tidigt annars också haha... Tog en power nap och sedan har vi spelat sällskapsspel hela kvällen. 

Vi har pratat gamla minnen från Sälen denna veckan och det finns alltid flera roliga historier vi skrattar åt tills vi gråter. Jag har några av mina finaste barndomsminnen ifrån Sälen; vi firade in millennieskiftet här när jag var 5 år och vi har åkt genom Trollskogen i Hundfjället gång på gång (på gång på gång). Men några av mina mest traumatiska upplevelser har skett i ankarliften. Jag och Felicia vägde ingenting när vi var små och varje gång vi åkte ankarliften ihop så fastnade någon av oss i kroken och fortsatte med upp i liften, för att vi inte kunde trycka ifrån oss den tillräckligt hårt när vi skulle av. Ibland fastnade vi i jackan, ibland med ena foten uppe i luften. Fråga mig inte hur. Vet inte hur många gånger pappa tryckte på nödstopp för att en av oss inte kom loss och släpades med. Nu i efterhand kan vi skratta åt det, men jag har fortfarande lite ångest kvar idag varje gång jag åker den. Liksom... kommer jag av ankarliften, 23 år gammal? No one knows. 




Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress