Det går framåt
Planeringen inför vårens ungdomshelg går framåt och vi har idag bokat boende! Känns riktigt kul. Nu hoppas vi bara att vi får deltagare till lägret. Anledningen till varför det inte finns en sådan stor ungdomsverksamhet i Sverige för unga som stammar är just för att det är så himla svårt att nå ut till den åldersgruppen. Jag vet själv hur jag var när jag var tonåring - att acceptera min stamning var det sista jag tänkte göra. Så är det nog för ganska många som stammar; just tonåren är ofta den tuffaste perioden och det är också därför det är så viktigt att vi inte ger upp att försöka nå ut till unga som stammar.
 
Jag minns hur jag försiktigt började googla om stamning i tidig tonår. Jag skämdes. Det kändes som om jag gjorde något jag inte fick. Som en stor hemlighet som absolut ingen fick veta att jag sökte information om. Det är så löjligt nu när jag tänker på det i efterhand, men jag minns känslan så stark som om det vore igår. Ingen fick veta. Inte ens jag ville ju veta. Vadå stamningsläger? Ska jag, som stammar, sitta i en ring med andra som stammar och prata om min stamning? Det där som ingen fick veta, det som jag försökte skjuta undan. Aldrig. 
 
Jag var 20 år första gången jag träffade andra som stammade. Jag var på ett ungdomsläger här i Göteborg och efteråt kunde jag inte förstå att det tog mig så lång tid att göra det. Det finns inte någon som kan förstå din stamning, så som andra stammare kan göra. Det finns inte någon som kan förstå din ångest, dina rädslor, dina känslor på ett sätt som de gör. Du är inte ensam. Och när man väl inser det hittar man en gemenskap som ger sån kärlek och omtanke att du inser att du är kapabel till ett liv precis som alla andra - oavsett om du stammar eller inte. 
storasyster

Så viktigt att skapa trygga forum😍

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress