Jag har fått jobb!
Känns riktigt bra att äntligen skriva det. Yes! Jag var på ytterligare två intervjuer igår också och jag fick så himla bra känsla på ena. Och idag ringde dem! Och jag ska börja imorgon! Känner mig helt grym, faktiskt. Riktigt jävla bra är jag. Allt löser sig om man vill. 
 
Jag har märkt en enorm skillnad på inte bara mig själv men också på människor som intervjuar mig när jag berättar direkt om min stamning. Det blir jag som har kontrollen över situationen och inte tvärtom. Det visar att jag är säker i mig själv och i min stamning och jag blir odödlig. Spelar egentligen ingen roll hur det går eller om de hör av sig, huvudsaken är att jag har varit ärlig mot mig själv och bara det är en vinst i sig. 
 
Tror det här blir hur bra som helst. Lite nervigt inför första dagen imorgon, men så är det alltid. Önska mig lycka till! 
 
I'm back 💪🏻
(null)
2 down, 2 to go
Puh. Att gå på arbetsintervjuer tar energi alltså! Idag hade jag två och imorse fick jag ett samtal om ytterligare en till, så nu har jag två imorgon också. 

Jag kände mig trygg i mig själv i båda två idag och framför allt är jag extra stolt över gruppintervjun. Sådana intervjuer är ju jobbiga för vem som helst, för det är ju någonting med människor i grupp som gör de flesta väldigt osäkra. Jag har ofta känt mer press på att undvika att stamma på gruppintervjuer och jag tror de flesta inte ens har märkt att jag gjort det. Men idag, idag var en stor dag för mig för idag berättade jag om min stamning när jag presenterade mig. Och jag har aldrig gjort det förut. Och jag har aldrig känt mig så trygg i mig själv som jag gjorde idag. Vet ni vad. Jag pratade (och stammade) och oavsett om jag går vidare eller inte så är jag stolt över att jag var säker på mig själv. Det kan ingen ta ifrån mig. 

Nu laddar jag upp inför morgondagen. Tjejerna var här på pasta & vin, blir nästan inte bättre. 
Övermod
Jag sov över hos Alex igår med min yngsta lillasyster Filippa och hade en riktig systerkväll. Käkade pizza och kollade på Shrek, så mysigt. I förmiddags åkte vi till Åbybadet och badade med T. Han är fortfarande lite tveksam inför att bada, det är med lite skräckblandad förtjusning han plaskar runt. Jag och Filippa åkte några rutschkanor medan de andra badade i babypoolen. När jag var yngre var jag helt livrädd för att åka rutschkanor på äventyrsbad, men kände mig modig idag och åkte den läskigaste - jag vet inte om den heter så egentligen, men vi kallar den toaletten. Jag ville tro att jag på senare år blivit mer hårdhudad inför att åka rutschkanor och tvekade bara några minuter innan jag sprang längst upp. 
 
Jag tror jag hamnade upp och ner och lite överallt innan jag till slut spolades ner. Fick kallsup och visste inte vilket håll jag skulle simma därifrån. Gud haha. Nej, det gör jag inte om igen tror jag. Var helt skakig efteråt. Ibland får jag för mig att göra saker jag egentligen kanske inte borde. När jag var i Australien som au pair för några år sedan tyckte jag det lät som en bra idé att hoppa fallskärm... När jag aldrig ens vågat åka Atmosfear och är fruktansvärt höjdrädd. Men ja, vad är livet om man inte hoppar ut från ett plan då och då och gör lite saker man kanske är rädd för. Livet blir ju annars ganska tråkigt. Och ofta blir det alltid en rolig historia (och bilder man kan skratta åt tills man gråter) efteråt. 
 
Jag har alltid varit väldigt försiktig inför att pröva nya saker och var hur mesig helst när jag var liten. Ville aldrig åka läskiga saker på Lisberg, rädd för att göra illa mig eller få skäll, kunde inte titta på skräckfilm och åkte väldigt väldigt långsamt på inlines. Jag är glad att jag har vågat gå utanför min bekvämlighetszon mer och mer de senaste tio åren, så är inte riktigt samma fegis som förut. Denna bild bjuder jag på!

(null)