Att svika sina egna
Hade Elsa och Mela över ikväll för en välbehövlig mid-week catch up. Ibland när vi inte ses på ett par dagar får vi nästan abstinens och behöver bara sitta under täcket  i soffan och vara. Prata vad som har hänt sedan vi senast sågs, uppdatera varandra lite grann. Sånt där man behöver när man har jobbat hela dagen. 

Det hände en liten grej på jobbet idag. Vi hade slutat och jag stod med ett par kollegor och väntade på bussen. En kille skulle berätta en story om en annan kollega (han som stammar) och då flikar en annan kille in och imiterar hans stamning. Han som stammar var inte där, så där stod två av mina kollegor och gör narr av en person som stammar. Och jag blir helt chockad. Jag hinner knappt registrera vad som hänt innan de går vidare till nästa ämne. Som om ingenting hade hänt. Som om det var en helt vardaglig sak att skämta om. Som om de inte ens tänkt på vad de precis gjort. Så jag står där och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag hade chansen att reagera, säga ifrån, göra vad som helst - och jag gjorde det inte. Jag tvekade i en sekund och jag lät dem göra narr av stamning. 

Det känns som om jag sviker min kollega, mig själv och alla andra som stammar.  

Jag påminns ännu en gång om varför jag gör det här. Kan ni förstå att det här faktiskt händer? Det händer i vuxen ålder och framför allt sker det bland barn. Att utstå skämt, prat bakom rygg, imiteringar - all slags mobbing, bara för att man stammar. Jag blir frustrerad och fruktansvärt ledsen när jag tänker på alla som blir utsatta för det här på grund av okunskap. Att göra narr av andra människor är ett inlärt beteende som endast kan brytas om vi alla hjälps åt. Jag måste bli bättre, det påminns jag efter idag. Vi alla måste bli bättre.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress