Myter om stamning
Jag fick ett jätteroligt mejl igår när jag var på jobbet. Jag ska bli intervjuad! Jag vill inte säga så mycket mer just nu tills jag vet mer själv, men jag uppdaterar er så fort allt är spikat. [screaming inside] 
 
Detta inlägg handlar om "myter" om stamning. Jag tror vi alla har varit skyldiga att tänka några av dessa påståenden ibland. Och det är ju inte så konstigt att vi gör det. Det är ju så samhället ser ut egentligen. Vi vill ha en förklaring till det som ligger utanför normen och när vi inte kan förstå blir det ofta så att vi lägger på egna förutfattade meningar om hur saker står till. Grunden till det handlar ju om okunskap. Jag hade en killkompis i USA som sa "you shouldn't stutter, it makes you look less confident." Okej, tack för tipset. Användbart! 
 
Här kommer några klassiska "myter" om stamning. 
 
  • En person som stammar är nervös 
Eftersom människor som inte stammar i vanliga fall kan haka upp sig när de är nervösa, så stärks myten att människor som stammar är just det - nervösa. Egentligen har nervositet ingenting att göra med stamning, dock kan nervositet och stress göra stamningen värre för vissa människor. 
 
  • Människor som stammar är blyga och osäkra 
Människor som stammar har precis samma personlighetsspann och egenskaper som vilken människa som helst. När jag var liten var jag väldigt blyg, men det är på senare år (när jag inte haft social ångest) som jag tvärtom är ganska social av mig. Även om de som stammar kan gå igenom perioder där man mår dåligt, kanske tvekar på sig själv och sin potential, så behöver inte det alls betyda att man är blyg och osäker som person. Dock har jag periodsvis varit väldigt tyst, men för mig är tystnad och blyghet två helt skilda saker. 
 
  • Människor som stammar är mindre smarta/intelligenta 
Det finns ingen koppling överhuvudtaget att stamning går hand i hand med intelligens. Det finns människor som stammar i vartenda yrken och många av dem är högt uppsatta chefer. I media (i filmer till exempel) så är en stammare ofta comic relief - vi är till för att lätta på stämningen och att skrattas åt. Ingen som tas på allvar, vilket gör att bilden av hur en stammare ska vara sprids vidare. 
 
  • Stamning är något man kan "växa ur"
Det är vanligt att barn stammar. 5 % av alla barn stammar någon gång under sin barndom. Ungefär 3/4 slutar att stamma inom loppet av ett par år, men om man fortsätter att stamma upp i tonåren är sannolikheten stor att det kommer finnas kvar i vuxen ålder också. Jag hoppades hela tiden att min stamning en dag skulle försvinna. Om jag bara slutade att stamma... tänkte jag. Hopp och förnekelse går hand i hand. 
 
  • Stamning är en dålig ovana
Likt punkten ovan, så finns det ibland människor som tror att stamning bara är en dålig ovana. Att det är något man kan sluta med om man vill eller försöker tillräckligt. Att stamning är en svaghet, ett fel som behöver botas. Vi läser om människor som berättar hur det "övervunnit" stamningen och nu lever ett lyckligt liv, utan stamningen. Jag kan inte säga nog hur skadligt det kan vara för unga (och vuxna) som stammar som blir övertygade att deras liv blir bättre om de bara kan sluta att stamma. Stamning är inte ett problem som behöver fixas.
 
  • Stamning kan smittas
Nope. 
 
  • En person stammar alltid lika mycket/lite
En person som stammar varierar i sitt talflöde. Man stammar inte hela tiden och det kan vara olika för olika personer. Jag har dagar då jag inte stammar alls och andra dagar då jag kämpar med vartenda ord. Man vet inte varför stamningen beter sig som den gör, men många stammar till exempelvis inte när man sjunger eller pratar för sig själv. Vissa upplever inte stamningen som ett hinder, medan det kan vara väldigt svårt för andra att leva med det. 
 
För mer info om stamning:
 
Och denna informationsvideo från Uppsala Universitet som förklarar stamning på ett lätt sätt att förstå:
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress