När man inspirerar varandra
Jag mötte upp Olimpia idag som är en tjej i Göteborg som också stammar. Vi fick kontakt via Facebook för en tid sedan och det var så kul att äntligen få träffa henne. Det finns inte riktigt ett så starkt forum i Göteborg för att kunna träffa andra som stammar och det vill båda två nu ändra på. 

Det är en så himla härlig känsla att lämna ett möte och känna att wow denna människa vill man träffa igen. Vi satt och pratade i flera timmar om stamning och vi hade liknande idéer att starta tjejgrupp och sprida kunskap om stamning. Det är alltid speciellt att träffa andra som stammar, men lite extra när man direkt känner att det är en framtida vän. Jag blev så peppad av att träffa Olimpia och att vi redan tänker så lika. Det är inspirerande! 

Vi pratade om att vi hade kunnat försöka nå ut till skolor runt om i Göteborg för att få chansen att diskutera stamning och sprida kunskap. Vi båda känner ju att det är en sådan enorm okunskap (i alla åldrar) och detta är också ett steg för oss själva att bli utmanade och växa genom att stå framför människor och prata. Även om det känns hur läskigt som helst så känns det skönt att man i så fall inte är ensam. 

Jag har sedan tidigare inte jättemånga "stamnings"-kompisar och framförallt inga i min närhet jag träffar regelbundet. Det har känts som om det inte finns några som stammar i min ålder i Göteborg men det gör ju faktiskt det - man måste bara hitta dem. 

Jag hämtade min systerson på dagis nu i eftermiddags och det gör mig överlycklig att han skiner upp och springer in min famn när han ser mig. Kärleken är så stor att jag nästan spricker. Får så mycket energi från den pojken och det gör livet lite lättare. 





Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress