Nu eller aldrig
Ena sekunden känner jag mig odödlig och tror jag kan klara vad som helst. Jag klarar av att sprida bloggen, stå upp för mig själv och tror på att det jag skriver har ett mycket viktigare syfte än jag själv. Andra sekunden tvekar jag - ångesten tar över och håller mig fastbunden, oförmögen att tänka framåt. Att någon faktiskt behöver läsa det jag skriver, veta att det är okej att må dåligt och att det möjligt att må bra igen. Vi pratar hela tiden om hur viktigt det är att belysa psykisk ohälsa, men ingen av oss vågar ta det steget och själv låta strålkastaren lysa på våra innersta tankar och känslor - de där som ingen annan ser. När vi ligger i sängen och inte tar oss upp, när vi får prestationsångest, dödsångest, när vännerna sviker, när saker inte blir som vi tänker oss, när alla andra pluggar, reser, har världens bästa jobb. Vi ser vårt instagramflöde fyllas med lyckliga människor och vackra platser och vi tänker att alla är lyckligare än vad man själv är. 

Sanningen är ju att vi alla tampas med något. Enda skillnaden är att vi håller det privat. Ofta vet kanske bara vår närmaste cirkel om vad som försiggår bakom ridån och det är så vi trivs att hålla det. Ingen vill prata om allt det där som inte syns på flödet eller det man undviker att prata om på glada fester - och vi håller desperat liv i bubblan vi alla lever i. Likes på social media, pressen att leverera, tiden går. Tick tack. 

Från och med nu skiter jag i om hela världen vet. Jag började kolla igenom alla mina vänner på Facebook, men slutade ganska snabbt för fick sån ångest när jag såg alla som jag skulle dela bloggen med. Men välkomna. Jag vill att ni ska veta - men det är inte er jag gör det för. Jag gör det för en 12-årig tjej som inte vet om hon duger, jag gör det för en 16-årig kille som blir hånad för sin stamning och jag gör det för alla som någon gång känt sig ensamma, värdelösa och otillräckliga. 

Jag river ner min mur som skyddat mig från ont i så många år men som också isolerat mig från allt gott. Och jag är fullkomligt livrädd för vad som ska hända nu, men jag vet innerst inne att det är en bra rädsla. Pirrigt. Det är nu eller aldrig. Allt eller inget. 

Vem vet, jag kanske ångrar det här imorgon...!

To be continued.






Darya

Tro på dig själv för det är viktigt! All lycka och support ✨❤️

storasyster

Stolt❣

Anonym

Wow! Du är så stark o duktig! All lycka!

Titti

Så himla bra skrivet! Du är både modig o stark!

Titti

Så himla bra skrivet! Du är både modig o stark!

Andreas

Riktigt bra skrivet. Fortsätt så , du har talang och ett viktigt budskap.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress