When life gives you lemons...
Ibland kan jag känna... Give me a break. Jag hade läget under kontroll, hade kommit i fas i livet lite och allt rullade på. Så blir jag uppsagd från mitt jobb igår. Jag gick från att ha ett jobb till att bli arbetslös inom loppet av några sekunder. Det ingick inte riktigt i dagens planer, om jag säger så. 
 
Min anställning var osäker (timanställd) och säsongsbaserad, men eftersom jag hade varit där ganska länge förväntade jag mig inte riktigt att jag skulle vara en av de som fick gå. Men alas. Jag blev förbannad, men å andra sidan trivdes jag inte där heller. Jag har pratat om att söka nytt jobb i princip sedan jag började och en spark i röven var kanske det jag behövde. Jag är inte orolig och har inte ångest, för om det är något jag alltid haft så är det ett jobb. Det löser sig alltid. Det är bara att kavla upp ärmarna och börja scrolla genom platsbanken på Arbetsförmedligen. Vi är gamla vänner. 
 
Min dag blev därför lite halvt kaos igår, men jag åkte hem till Paulina efter lunch och fick min dos av bebismys. På kvällen kom ett par vänner hem till mig. Välbehövligt efter min dag! Min närmsta tid framöver är väl lite dimmig, men helgen är fullbokad sedan innan i alla fall. Lollo ska ha sin examensfest imorgon och vi ska planera för fullt inför det. Det har jag sett framemot sedan länge och detta lilla gupp i vägen ska inte hindra mig. 
 
Andas in. Och sätt igång.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress