Winning
Är helt galet vad jag flänger runt just nu. Känner inte att jag har hunnit smälta Chicago och det är full rulle sedan mina värdföräldrar kom hit igår. De åker vidare på söndag, så ska försöka hinna uppdatera lite mer om Chicago då. Jag har såå mycket att berätta om! 

Jag var så trött imorse att jag stängde av mitt alarm i sömnen och vaknade 06:27... när jag skulle ha börjat jobba. Jag som aaaaldrig försovit mig. Känns som ett litet varningstecken att det är lite mycket just nu, men skönt att veta att jag snart får vila.... ish. Jobbar fram till onsdag och åker till Ibiza på torsdag. Får se hur mycket vila det innebär! 

Jetlag har varit jobbig i veckan och även om det är många bollar i luften just nu, känner jag mig ändå på topp. Jag stammar öppet, pratar om min resa till Chicago till vänner, släkt och kollegor och IDAG gjorde jag faktiskt något sjukt. Jag körde drive-in på Max. Det är något jag aldrig gör, för det har tidigare gett mig så fruktansvärd social ångest. Varje gång jag har hamnat i den situationen, om det är jag som kört, så har jag alltid sagt att vi hellre kanske kan gå in och äta. Ni vet, beställa på skärmarna så man nuförtiden slipper mänsklig kontakt? Förstår ni vilken dröm det är för människor som stammar?! Haha! 

I alla fall, jag skulle snabbt åka förbi max och köpa en latte på vägen till att hämta upp mina värdföräldrar (för vi skulle hem till mamma idag på middag) för min kyl pajade igår, så har ingen mjölk till kaffet. Och jag måste ha kaffe. Så hela vägen till max så tänkte jag att ja, det är smidigast att åka via drive-in. Jag sparar tid, jag behöver inte gå ur bilen, det är väl ett självklart val? 

Men för mig är det inte så självklart. Det är inte bara att göra det. Det är en stor grej. För mig är det läskigt, en rädsla, och hur löjligt det än kan tyckas vara så är det en verklighet för många människor som stammar. Vissa stunder tar jag hellre de extra fem minuterna, gör det mer omständigt för mig, för att undvika en viss ångestfylld social situation. Jag vet att det bara gör mig ångest värre, men att undvika sitter i min ryggmärg. Jag kommer på mig själv att hitta på ursäkter för att skydda mig själv från sanningen: att det redan stod en bil i kön så det är nog snabbare att gå in,  att beställa på skärmen är ju smidigare för då kan jag se alla mina alternativ (även fast jag alltid beställer samma sak) och nja jag orkar inte gå fram och säga att min order är fel, för då måste jag vänta. När det egentligen i grunden alltid handlar om undvikande av en talsituation. 

Så, i alla fall. Jag körde genom en drive-in idag och jag är hur stolt som helst. Win. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress