Smakprov #2

Satt och skrev en stund igår med Ed Sheeran i bakgrunden, fick lite feeling inför hans konsert i sommar på Ullevi. Det blir tredje gången jag ser honom live och vi ska gå och se honom hela tjejgänget. Längtar! 

Tiden bara springer iväg när jag skriver. Glömde till och med av min tvätt nere i källaren, så fick springa ner långt efter min tid var slut. Lite skamset, sådär. Man vill ju inte vara en sån granne som snor tvättider. 

Tänkte faktiskt ge er ett litet smakprov med vad jag håller på med just nu (första kan ni läsa här). Denna lilla passage var tuff att skriva, men viktigt för mig att reflektera kring igen. Det är ju bara så jag kan skriva om det. 

Och håll ut, det slutar lyckligt till slut. 

Som alltid kan ni kommentera eller mejla mig på andrea-says@hotmail.com om ni har något ni tänker på eller undrar över. 


2010

Jag sitter ensam på balen, en vecka innan jag går ut högstadiet. Långborden som var uppställda för middagen är nu skjutna till sidan för att ge plats till det stora dansgolvet. Tjejerna har slängt av sina klackar som ligger i en hög på bordet jag sitter vid. Jag envisas att ha på mina fortfarande, även fast fötterna skriker. Jag kastar en blick till flocken på dansgolvet där alla mina klasskamrater hoppar upp och ner i takt till musiken. Några av killarna har tagit av sig sina skjortor och de som fortfarande har kvar sina på har stora, blöta svettfläckar på ryggen. De vrålar med i låten av Lady Gaga som nu dånar ut från de stora högtalarna, vibrerar längs väggarna och i mina fingrar som ligger knutna i mitt knä.

Varenda cell i min kropp vill ut på golvet, svänga med mina höfter och kramas med mina klasskamrater för att fira sista veckan i nian. Men mina muskler vill inte lyda; varje rörelse är som torkad lera som smular sönder vid minsta ansträngning. Jag pillar försiktigt på kanten av klänningen. Den är svart med rosa små blommor på med ett brett band som är knuten i en rosett baktill. Den är söt, men det är det sista jag känner mig. Jag drar tungan över tandställningen och känner en envis hallonkärna sitta fast i ett av gummibanden. Diskret petar jag ut den med tumnageln och stänger munnen snabbt igen. 

Balen har varit ett ämne på allas läppar i flera månader. Det är höjdpunkten av hela högstadiet. Jag tittar på scenen som utspelas framför mig. Jag är här, men ändå inte. I klungan ser jag mig själv; så som det hade sett ut när jag hade föreställt mig balen för tre år sedan när jag precis börjat sjuan. Med armarna runt mina vänner och killen jag gillar som gillar mig tillbaka, dansandes, skrattandes och ovetandes om hur det känns att vara ensammast i hela världen. För nu är ingen min vän längre. 

En klasskompis kommer fram till mig och undrar varför jag inte dansar. Jag rycker på axlarna, för jag vet inte vad jag ska säga. Hur det känns som om min hud inte är min hud egentligen, för jag har ingen aning vems kropp jag befinner mig i. För den kan inte vara min, inte när det känns såhär. Jag är bara ett skal. Halsen tjocknar som om någon precis kört ner en elvisp och hotar mina ögon att tåras. Jag hör inte hemma här. Tomrummet i mitt bröst sprider sig genom blodet och sinar ut i varje cell, vid varje andetag. Det blixtrar till i mina ögon och bilden framför mig suddas ut, försvinner mer och mer för varje sekund som passerar som jag inte andas. Jag måste ut, tänker jag, annars dör jag. Jag dör. Jag stapplar ut i mina högklackat som jag inte vet hur man går i för det är första gången jag har på mig det och allt jag vill är att känna mig fin.

Brisen är frisk när jag slår upp dörrarna från lokalen, men jag måste ändå kippa efter luft när jag stiger ut. Jag slänger armarna omkring mig för att inte falla sönder, men trycket över mitt bröst väger ett ton. Och jag försöker hålla emot såsom jag har gjort så länge nu, men det slukar mig levandes. Vi är bara några dagar in i juni, det är ljust ute och klockan är nio på kvällen och jag står där 16 år gammal och jag undrar om det någonsin blir bättre.

——

Jag och Felicia innan balen, juni 2010. 

(null)

❤️ 


Mela

Du skriver helt magiskt Drea <3

Svar: ❤️❤️❤️
andreasays.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress