Aldrig nöjd
Jag har haft lite svårt att uppdatera på det senaste. Har varken haft inspiration eller motivation till att göra det. Jag och Olimpia pratade lite om det häromdagen när vi träffades. Hur man på något sätt aldrig blir nöjd. Jag kämpar mycket med det här att känna mig bra nog, för jag måste alltid bli bättre. Jag måste göra mer. Jag måste våga mer. Jag måste hjälpa mer. Jag måste anstränga mig mer. Mer, mer, mer. 

När jag först började blogga och delade på sociala medier och var med i GP, hade man kunnat tänka sig att jag skulle vara ganska nöjd med vad jag hade gjort. Och ja. Delvis. En kort sekund. Men när alla sa hur modig och stark och bra jag var så... kände jag inte riktigt så. Jag skulle ju göra en massa mer. Jag var inte klar. 

Jag har någonstans på vägen tappat bort mitt syfte. Mitt syfte som var så tydligt för ett halvår sedan; min röst, såsom alla andra som stammar, är värd att höras. Och någonstans har jag satt för mycket press på mig själv. Tänker för mycket på vad andra vill läsa tills jag inte kan komma på en enda sak att skriva om. Jag som har haft så mycket att säga är plötsligt helt tom. 

Speciellt när jag fyllde år förra veckan var jag i en sån jäkla dipp och kände bara: jag har inte gjort något vettigt som 23-åring. Men ändå vet jag ju att jag faktiskt gjorde mycket vettigt som 23-åring, men där kommer spökena in som säger att jag alltid vill mer. Jag är aldrig nöjd. Jag blickar bara framåt, gasar och kör utan att faktiskt reflektera och njuta av de stunder jag har nått mina mål. 

Så det ska jag bli bättre på. Stanna upp i ögonblick. Fokusera på det jag har lyckats åstadkomma istället för allt jag inte har gjort än. För jag har tid. Jag måste inte ha så bråttom. 

Återförenad med Felicia som kom hem från Singapore igår: 
(null)
❤️


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress