Upp och ner
Hello. 

Trött tjej rapporterar in. I kombination med att ha gått upp dubbelt så mycket i tid på jobbet, försöken att hinna med plugget samtidigt och kylan och mörkret så är det kanske inte så konstigt. Hösten har bara flugit iväg. Jag stormtrivs i min nya tjänst på jobbet - ni ska bara veta hur mycket jag pratar nu. Kalla mig the boss. Jag älskar det. Jag som var så rädd för det. 

Har väldigt mycket i mitt huvud just nu, samtidigt som stamningen har varit väldigt jobbig denna veckan. På tal om mitt förra inlägg huruvida jag ibland känner att stamningen är ett funktionshinder och ibland inte, så har jag definitivt känt att det påverkat mig mycket den senaste veckan. Varje ord har varit tufft, speciellt de som börjar med vokaler - som jag nästan alltid stammar på ändå, men nu väldigt mycket extra. Och sen hela alfabetetet då också. Hehe. Mitt tålamod testas såsom alla andras i min närhet, även fast jag vet att de lyssnar fint och respektfullt så känner jag att stamningen tar mycket plats. Jag blir trött och frustrerad - inte på grund av ångest, utan bara för att det är fysiskt utmattande. En kollega frågade mig för några veckor sedan om jag inte är helt slut efter varje dag och jag svarade nja, ibland. Det är främst perioder som denna där jag blir trött för att stamningen tar över allt. Då påminns jag att min stamning finns där på ett helt annat sätt när den är såhär jobbig. Den finns ju alltid där, men den påverkar mig olika mycket olika dagar. Ofta stör den mig inte längre. Men dessa perioder kommer och går, precis som jag skrivit om innan. Jag vet att de alltid kommer tillbaka och ibland när jag är i en period med en lite lättare nivå av stamning så kan jag tänka: okej, om jag stammar såhär resten av livet är det okej. Det funkar. Det är jobbigt ibland, men det blir samtidigt inte ett hinder i min vardag om jag inte väljer det. Sedan kommer dessa dagar, ibland smygandes, ibland som en käftsmäll. De dagar är okej att ha dem med, för de utmanar mig på ett helt annat sätt än de dagar då stamningen är mindre. De är bra att ha sådana dagar också - för fan vad jag är bra som tar mig igenom dem ändå. DET är styrka. 

Nu samlar jag energi för morgondagen och UNGDOMSHELGEN. Eftersom lägret blev inställt i våras så hade jag knappt tänkt att det faktiskt skulle bli av nu i vinter heller. Det slog mig först nu i veckan att, herregud jag ska vara ledare för ett läger. JAG. Jag blir sjukligt nervös av bara tanken. Men samtidigt är jag SÅ taggad och detta är något jag har velat göra i över ett år - äntligen blir det av. Shit, alltså. Gah.

Jag och Olimpia har försökt planera och förbereda så gott vi kan, men det är första gången vi har haft hand om ett läger så det kan gå hur som helst. Det ska bli så spännande, speciellt kul tycker jag att träffa nya människor som stammar. Knyter band. Det gillar jag. Önska oss lycka till! 

(null)


Gör plats!
Jag bara ÄLSKAR Arbetsförmedlingens satsning med kampanjen "Gör plats!" som det visas reklam om nu. Syftet är att krossa fördomar att människor med funktionsnedsättningar inte kan jobba som alla andra. Många med funktionsnedsättningar har idag inte jobb och det kan vara tufft att ta sig in på arbetsmarknaden med de fördomar som finns.   Stamning klassas som känt som en funktionsnedsättning, även om alla som stammar inte känner så om det. Det är väldigt individuellt hur man känner för att kalla det en funktionsnedsättning/funktionshinder eller inte. Jag ser stamning som en funktionsnedsättning, men inte hela tiden, om det låter rimligt. Vissa dagar känner jag mig hindrad från att leva ett normalt liv, andra dagar inte. Det gör ju att stamning blir ett funktionshinder/nedsättning med väldigt suddiga gränser och svårt att definiera eller sätta i en box.

Just stamning är inte med i reklamen, men den ingår självklart i kampanjen där alla funktionsnedsättningar är med, vad det än är. Jag tycker det är ett oerhört viktigt intiativ av Arbetsförmedlingen och är verkligen ett stort steg i rätt riktning - mot att krossa fördomar och myter och ge alla en chans att bli inkluderade i arbetslivet. 

Människor med funktionsnedsättningar är lika kapabla till att utföra ett bra arbete som alla andra. Jag har turen att just nu vara på en bra arbetsplats som ser potential i mig och inte ser min stamning som ett problem. Jag har samma förutsättningar som alla andra, men tyvärr är det inte alltid så. Att människor med funktionsnedsättningar har svårare att få jobb är fakta och vi får gå igenom arbetsintervjuer med rädslan att - kommer min funktionsnedsättning vara till min nackdel? Fördomar kan stå i vägen när man söker jobb och det är fruktansvärt orättvisa förutsättningar. Att söka jobb är jobbigt för de flesta, med eller utan funktionsnedsättning. Man möter en arbetsgivare och ska försöka bevisa att man är bra nog, men varför ska den personen välja just mig i havet med alla andra arbetssökande - som inte har funktionsnedsättningar? 

Läs mer om Arbetsförmedlingens kampanj här och kika in deras tre reklamfilmer nedan:






Fresh face
Jättekul att få en liten uppdatering på bloggen och få ett lyft på designen. Igen är det min fina vän Elsa som har hjälpt mig! 

Det är snart ett år sedan jag först startade bloggen. 19 november skrev jag det första inlägget! Jag är VÄLDIGT stolt att jag har hållt på med bloggen ett år. Även när det har varit mycket annat runtomkring så har jag ändå fortsatt och inte gett upp. Det är klart jag hade velat ha mer tid till bloggen, men den får ta sin lilla plats längre ner på listan med prioriteringar. 

Vi håller på för fullt att planera inför ungdomshelgen - och den kommer att bli av! Vi har flera anmälda vilket är skitkul. Det finns fortfarande några få platser kvar. Ifall någon fortfarande är intresserad mejla oss på ungdomshelg@stamning.se! 

(null)