Kämpar lite extra
Jag fick kämpa lite extra mycket denna veckan, men så är det ju ibland. Mitt mål för utbildningen i Norge var ganska simpel: att överleva. Och det gjorde jag. Jag hade till och med väldigt roligt, men det var bitvis också extremt jobbigt. Första dagen blev jag väldigt triggad av klassrumsupplägget; vi var cirka 40 stycken som satt i ett stort U och vem som helst kunde bli ställd en fråga om någonting eller bli ombedd att prata. Tror de flesta tycker sånt är skitjobbigt, men för mig var det verkligen katastrofalt. Jag fick sådan fruktansvärd ångest och satt och spände mig i timtals i rädsla för att få en fråga. Jag spände mig så mycket att jag, helt seriöst, hade träningsvärk i hela kroppen dagen efter. Helt sinnes. 

Jag valde efter det att vara snäll mot mig själv och pratade med en av kursledarna om min ångest. Därefter kunde jag slappna av lite mer och det gjorde det lättare för mig att ta vara på dagarna. Vi befann oss mitt i skogen i Norge, det var jättefint och faktiskt kul att komma iväg lite. Jag är väldigt stolt att jag åkte och även om det var tufft med ångesten, så får det vara så. Vissa dagar behöver man bara ta sig igenom och det måste vara bra nog det med. 

Nu sitter jag hemma mitt i stormen Knud. Fyyy! Är livrädd. Får se om det går att sova lite. 

(null)


E.B

Vissa dagar är fullständigt skit! Jag brukar då försöka tänka mig de dagar (eller kanske bara stunder) då talet verkligen gick bra, det hjälper mig enormt. Kämpa på!

Svar: Ja, man får göra så man känner funkar för sig själv! Jag försöker inte lägga för mycket kraft på mina ”bra” talstunder, för att jämföra gör för mig inget gott. Försöker hitta ro i att jag har sämre och bättre stunder utan att känna att jag bara kan må bra när talet går som bäst :)
andreasays.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress