Kväver ångesten
Jag ska iväg på utbildning med jobbet nästa vecka. Jag fick frågan för över en månad sedan om jag ville åka och egentligen var min första instinkt att säga nej, men jag sa ja. För ett par dagar sedan fick jag ångest inför det. Jag kunde känna mig själv bli mer disträ, jag hade svårt att koncentrera mig, lyssnade dåligt på andra, kunde inte ha kul eller slappna av och kände tvivel krypa tillbaka. Sedan var jag hos min psykolog i onsdags, jag har bara varit där en gång sedan i juni för jag har inte känt att jag behövt gå dit. Men det var bra att komma tillbaka, speciellt nu när jag fick ångest igen, bara för att påminnas om vad jag kan göra i sådana situationer. 

Jag har försökt distrahera mig själv och har hittat på saker för att inte låta ångesten ta det utrymmet som den kräver. Allt ångesten vill är att jag ska ligga på soffan, övertänka och låta den växa. Det är ju det den livnär sig på. Istället åkte jag och boxades på onsdagskvällen (för första gången sedan i våras!), torsdag efter jobbet lunchade jag först med min syster och sen träffade jag en vän. Igår var jag på AW med jobbet och hade jättekul. 

Jag ger ingen syre till min ångest. Jag kväver den, ignorerar den, försummar den. Och det funkar, faktiskt. Visst är jag nervös inför utbildningen, jag känner nästan ingen där och det kommer vara många situationer jag vanligtvis undviker, men att jag ens åker är ett jättestort steg. Ångesten ska inte få vinna. Den ska inte få förstöra någonting som... kanske till och med kan bli roligt? 

Ain’t that something. 
(null)


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress