Portarna är öppna
Något jag aldrig trodde att jag skulle göra igen var att stå upp framför en grupp och hålla en presentation av något slag. Tanken tog mig alltid tillbaka till skolan, där det inte fanns något värre än att stå uppe vid whiteboardtavlan och se ut över klassrummet. Där alla tittade på mig, inspekterade varenda ord jag försökte säga, dömde mig, flinade, även när de kanske inte gjorde det egentligen. 

Jag minns väl hur jag brukade försöka förbereda mig inför presentationer och skrev ner exakt det jag skulle säga. Jag valde att öppna meningar med lättare ord, ord jag hoppades skulle komma ut och ibland gick det, ibland inte. Jag såg varje stamningstillfälle som ett nederlag, en förlust, för jag hade misslyckats med att gömma min stora hemlighet. Jag tyckte att mina ord svek mig och jag satte dem bakom galler, i ett mörkt rum utan fönster, utan mat, utan vatten i hopp om att kväva dem. Om de inte var felfria, såsom jag ville, fick de inte komma ut. Det var straffet. 

Nu släpper jag ut dem. De får springa ute i det fria, hur länge de vill tills de blir trötta och måste vila en stund innan de kan springa ut igen. Dörren är öppen, ända vägen, inte bara lite, utan som portar som slängs upp efter en lång vinter. De får till och med vara med när jag är runt andra människor. Även i situationer jag aldrig trodde att jag skulle ta med dem till igen.  Som på jobbet där jag tar plats, en plats jag förtjänar, och de följer med mig. Som mina följeslagare, ett helt entourage. Oavsett vilket skick. 

Jag tar det aldrig för givet. Hur det känns när händerna inte längre skakar, när halsen inte längre tjocknar, när pulsen inte längre rusar iväg.  Inte ens på en presentation när jag står framför ett dussin kollegor och de tittar på mig, men jag är inte ens nervös. Jag står framför en powerpoint, berättandes om det som står på den vita väggen bakom mig och jag tvingar inte orden tillbaka såsom jag brukade när jag stod likadant i skolan. 


Portarna är öppna. 

(null)


Magnus

Spread your wings and you will see
You control your destiny,
So sailing ships don't pass you by

Men detta har du ju redan upptäckt. You shine.

Svar: !! :)
andreasays.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress