Inte helt bekväma
Jag och Olimpia gjorde något jättespännande ikväll. Vi blev fotade (!) när vi stammade. Det var en kille via min logoped som är fotograf och behövde folk som ställde upp för en provfotografering för ett eventuellt uppkommande projekt. Han stammar själv nämligen och ville fånga ögonblick i stamning. Vi fick frågan för bara några dagar sedan och har knappt hunnit tänka på det förrän idag. Det var nog bra att det blev med sådan kort varsel, annars hade vi kanske fegat ur...

Länge var att bli filmad eller fotad när jag stammade något av det värsta jag kunde tänka mig. Jag var tvungen att göra det på ett av mina första samtal hos min psykolog för cirka ett år sedan och jag hade så grov ångest inför det att jag bara ville gå ut därifrån. Att exponeras för min egen stamning var läskigt, men i slutändan väldigt givande. Jag insåg att det inte lät eller såg ut så illa som jag tänkte. Sedan dess har jag ju velat filma mig mer när jag stammar, bland annat var jag fast besluten att skapa en youtubekanal och nu har jag istället kommit fram till en liten mer rimlig plan - att börja lite smått på Instagram istället. 

Vi var lite nervösa innan plåtningen och det var självklart väldigt speciellt att fotograferas och behöva prata/stamma samtidigt. När vi sedan fick titta på ett par bilder kan man inte göra något annat än att skratta. Herregud. Men många tyckte jag var väldigt häftiga att se, hur stamning kan visa sig på olika sätt och hur mycket tankar och känslor det kan ligga bakom. Jag hoppas att kunna visa er några bilder från det, men det är oklart än så länge ifall det blir möjligt. Vi får se! 

Jag tar med mig en fin upplevelse och är tacksam att få dela den med fina Olimpia:

(null)
(null)
(null)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress