Florida
Jag har varit hemma i några dagar nu, försökt landa lite och samla ny energi inför nästa tur. Jetlag har inte varit sådär jättehemsk förutom att ja, jag är lite trött och sover lite dåligt. Men för mig blir det mest en psykisk kamp, så bara jag distraherar mig själv och hittar på saker är det bara att kriga igenom det. Dessutom är det till följd av en fantastisk resa som gör det värt det såklart. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja att beskriva årets konferens, för det känns som om jag kommer upprepa mig från föregående år. Det är den bästa veckan i mitt liv och på något sätt, jag vet inte hur, så toppar varje år på nytt. Det är en väldigt intensiv vecka med hundratals nya ansikten, schemalagda workshops och sociala aktiviteter, sömnlösa nätter och minnen vi aldrig glömmer. Vi får leva i en trygg liten bubbla, även om bara för några dagar, där vi delar med oss våra berättelser, tankar, känslor och rädslor. Det tar bara sekunder att skaffa vänner, för allt som krävs är att hälsa och man är liksom... hemma. 

Dessa människor ger mig styrka och energi att våga fortsätta prata om stamning, att upplysa och utbilda. Jag sökte mig till USA en tid i mitt liv när jag saknade samhörighet i Sverige, och även om jag nu känner många som stammar här hemma också, så kommer en del av mig alltid försöka prioritera konferensen där. Det hade varit jättekul att åka på ett sammandrag i Europa och i en perfekt värld hade jag kunnat göra allt och lite till. Men med det sagt MÅSTE JAG JU TILLBAKA NÄSTA ÅR. Var det blir är inte sagt än, men jag är redan där. 

Det bästa med att få komma tillbaka är relationerna som blir djupare. I början (och fortfarande ibland) är det ganska överväldigande och det kan ta lite tid att hitta rätt. Slumpen förde samman mig och mina rumskompisar i Chicago förra året och från det har jag idag några av mina närmaste vänner. I år har jag kunnat bygga vidare på relationer från föregående år och det är något oerhört fint i det. För varje år blir jag mer och mer säker att många av mina vänskaper från konferenserna är livet ut. Det är vänner som jag vet skulle ställa upp för mig oavsett och det fyller mitt hjärta på sätt jag inte kan förklara. 

Jag har tur som har ett stort stödsystem här hemma också, familj och vänner som gör att jag aldrig känner mig ensam - även med stamningen. Jag är överväldigad av all kärlek som jag har i mitt liv TACK VARE min stamning och jag önskar inget annat. 

Mer vet jag inte vad jag ska säga. Jag låter bilderna nedan tala lite för sig själva och om någon har frågor kan ni som alltid kommentera eller kontakta mig på Instagram/Facebook. Första delen är bilder från konferensen i Fort Lauderdale och andra delen är efteråt när jag spenderade ett par dagar i Miami med två av mina rumskompisar. 

Konferensen/Fort Lauderdale
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)


Miami:
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

IMORGON åker jag och Olimpia till NEW YORK!!! Vi kommer att spendera några dagar där innan vi åker vidare till Pennsylvania för att volontärjobba på Camp Say, ett läger för barn och ungdomar som stammar. Fattar inte!!! 

Vi kommer ha begränsad tillgång till internet medan vi jobbar på lägret, så jag kommer nog bo under en sten i några veckor. Ska göra mitt bästa att uppdatera er så gott jag kan! Annars hörs vi om en månad ❤️

Angelica Wåhlin

Vilka härliga bilder! :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress