Ring ring
Har haft en väldigt trött vecka. Mycket har att göra med ångest och stress inför den kommande presentationen, men jag har också haft svårt för telefonsamtal denna veckan och jag känner att det tar på krafterna. Jag har tidigare kommit okej överens med min telefonskräck - den har inte alls varit så illa det senaste året som den har varit innan, men nu har det börjat skava igen. 

Ibland undviker jag fortfarande telefonsamtal, men det som stör mig mest just nu är hur jag tar telefonsamtal. När det ringer är min go to att alltid svara "Hej, det är Andrea" men jag har börjat undvika att säga det för att jag är i en period där jag stammar på mitt namn. Istället blir det bara ett "Hallå?" och även om det inte är någon större fara att svara på det sättet, så är det inte så jag vill starta ett samtal med någon jag inte känner. Jag vill vara artig och presentera mig med mitt namn och för mig blir ett "hallå" nonchalant. Även om jag egentligen inte har den avsikten så kan det uppfattas så. Det är den typen av undvikande jag hatar mest, för det påverkar på något sätt andra människors uppfattning av mig vilket gör att jag blir frustrerad på mig själv. Människor generellt kan ha svårt att förstå den delen av social ångest för på mig kan det kanske vara lätt att tro att jag bara är oförskämd om jag hanterar en situation på ett visst sätt när det egentligen bara handlar om vad jag känner att mitt psyke klarar av. 

Jag måste vara snäll mot mig själv och vet att säga "hallå?" är okej ibland, men nu har det blivit till en vana och jag vet vad jag måste göra för att bryta det. Jag har verktygen för att ta mig ur detta mönster men det är inte utan utmaning och det tar mycket energi. Våga säga mitt namn, våga stamma. Speciellt påfrestande har det känts på jobbet där jag ofta lämnar över "ansvaret" för telefonen till någon annan. Även det får kännas okej ibland på jobbiga dagar, men det är just när jag alltid gör det som det blir farligt. Det blir en ond cirkel där jag undviker att prata i telefon tills jag blir rädd för att göra det. 

En utmaning för mig den kommande tiden blir alltså att börja svara i telefon på det sättet jag egentligen vill. Rädslan finns där, men jag har alla möjligheter att ta mig ur det. Jag vet att det går. 
(null)

(null)
Ny illustration av fina Elsa - @layoutlocation och fin påminnelse till mig själv just nu. 



Tina

Hej Andrea!
Jag är så glad att jag har hittat din blogg.
Att man kan följa någon idag och inte bara gamla inlägg från andra stammare.
Detta inlägg träffade mig på pricken.
Jag har väldigt lätt att döma mig själv och trycka ner mig själv för att jag tycker att det är så himla jobbigt att prata i telefon. Speciellt att ringa.

Det skulle vara enklare om man bara accepterade hur man är, att vi alla är olika. Men det är lättare sagt än gjort.
Man är inte så accepterande när inte telefonsamtalet går som man vill.
Jag undviker att ringa samtal, visst det är dumt det vet jag.
Men tanken att bara behöva ringa (när man måste ringa till folk man inte känner och behöver presentera sig och säga vad man vill) ger mig hjärtklappning och jag blir alldeles varm i hela kroppen. Och allt mitt fokus och energi går till att jag ska ringa.

Ha en fin helg!

Svar: Hej Tina! Tack för din kommentar, det värme att se kommentarer som din och att någon har tagit sig tid för att skriva. Och så långt också!

Det är så svårt det här med balansen att vara snäll mot sig själv. Jag vill ofta alltid mer, tänker att jag ska klara mer och blir för hård mot mig själv när jag inte gör det. Jag kan tänka rationellt och veta att jag är bra som jag är, men ändå är min kropp så van vid den reaktionen. Det blir nästan en utomkroppslig upplevelse.

Jag tycker det är lättare att tänka brytandet av ett undvikande i småsteg. Exempelvis känner jag nu vid tillfället att det är okej att säga ”hej, det är Andrea” en gång av tio och så småningom kunna bryta cirkeln helt. Var snäll mot dig själv och ring samtal i de doser du klarar av och känner dig bekväm i. Tips är att ringa någon helt random, exempelvis en butik eller en biosalong (i en annan stad kanske!) och fråga om deras öppettider eller liknande. På det sättet kan du öva telefonsamtal med ”oviktiga” ämnen med människor du aldrig kommer att prata med igen. Bara för att värma upp lite och vänja dig själv med att ringa samtal. Så småningom kan det bli lättare ju oftare du gör det.

All lycka till! Du är grym!
andreasays.se

Jaspreet

Det fixar du Andrea. I believe in you.

Svar: Tack JP!
andreasays.se

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress