Jag gör intryck
Några av er kanske minns att jag berättade om boxningen när jag började med den i januari. Jag har tränat regelbundet nu med den tjejgruppen nästan fyra månader. Vi har två pass i veckan och för mig är det helt lagom. Träningen är väldigt interaktiv där vi alltid sitter i en ring efter varje pass och pratar. Vi kör en "dagens fråga" och det kan vara allt från vad vi åt till frukost till vad vi har för drömmar.  Jag som aldrig hade kunnat tänka mig att gå med i en sådan typ av träningsform tidigare (där man måste  prata) tycker det nu det är höjdpunkten i veckan och kan inte tänka mig att gå tillbaka till något annat. 

Häromveckan fick vi frågan vad vi har lärt oss av våra träningskamrater och flera nämnde mig och min historia. Jag tycker det är häftigt att jag har gjort intryck på dessa människor och fått möjligheten att lära dem om vad stamning är bara genom att våga vara mig själv. Det känns lite som att jag blottar min själ, inte bara varje gång jag stammar men även varje gång jag vågar prata om det. Att veta att det gör en skillnad för andra är något av det finaste jag kan tänka mig. Jag är ju öppen här på bloggen också i för sig, men det har varit väldigt givande att göra det mer ute i verkligheten också.

Och mer av det, tycker jag! 

Jag och Olimpia brukar prata om att vi "utsätter" (exponerar är egentligen ett bättre ord) människor för vår stamning och hur knasigt det än låter, är det ibland väldigt hjälpsamt. Vem kan bättre lära människor om stamning än oss när vi stammar? Vem kan bättre lära människor att bemöta olikheter? Vem kan bättre hjälpa till att göra världen mer tålmodig? Det blir också lite roligt att vi ser det så ibland, att människor inte ska få slippa undan vår vackra, konstiga och ibland överväldigande stamning. Vi ska inte behöva gömma vilka vi är för att göra andra bekväma. Det ger oss kraft för att fortsätta jobba mot att skapa en mer accepterad bild av stamning i samhället och det gör vi genom att visa att det är precis såhär vi är, för alla människor vi möter. 

Därför är jag stolt över mig själv som började i denna boxningsgrupp och stolt över mig själv hur öppen jag vågar vara. Alla tjejer är hur härliga som helst och det har blivit som en liten mysig familj som peppar och stöttar varandra. När vi började träna så hade vi alla uppsatta mål med vad vi ville av denna terminen och nu när det börjar gå mot sitt slut reflekterar jag över allt jag har lärt mig under dessa månader. 

Jag hade som mål att utmana mig själv fysiskt och psykiskt. Jag ville bevisa för mig själv att jag kan klara mer än vad jag tror och att det faktiskt är möjligt för mig att känna mig stark, på alla sätt och vis. För det smittar ju verkligen av sig. Jag har känt min kropp växa sig starkare och all den energin träningen har gett mig har även gjort mig starkare mentalt.  Det finns inte mycket jag inte tror att jag klarar efter ett pass på säcken.          

storasyster

Du är en sann förebild 🙏🙏🙏🙏

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress