Stamning och alkohol
Att det är FÖRSTA MAJ! Jag vet ärligt talat inte var tiden tar vägen. Våren är här och det är bara TVÅ MÅNADER KVAR TILL FLORIDA. Livet. Jag firade Valborg igår och var på fest hemma hos Olimpia och hennes kollektiv. Jag kände bara Olimpia där och det är klart det fanns lite nerver innan, men istället för stamningen var det mer en generell mild nervositet inför en sådan social situation. 
Att inte vara den enda personen som stammar i ett socialt sammanhang ger så mycket styrka. Jag och Olimpia finner energi i varandras stamning och det gör oss helt odödliga. Vi stärker varandra. Det gav mig en känsla av trygghet innan jag ens kom till festen, att veta att jag inte skulle vara ensam och att vi får sudda ut gränser för vad normen är tillsammans. Att vara ensam som stammar i sociala sammanhang kan ibland vara ganska isolerande, känslan av att man står på utkanten, men två som stammar blir normativt istället. Något som förvånade oss på festen var att vi faktiskt träffade ÄNNU en stammare under kvällen. Tre stammare på en fest. Se på fan! Det kallar jag fest.

Ofta får jag frågan om stamningen blir lättare när jag dricker alkohol. För vissa är det så, jag känner många som stammar som gillar lättnaden alkohol ger dem för att de blir flytande i sitt tal då. Det blir ju samtidigt väldigt riskfyllt och det gör att i alla fall jag tar ett visst avstånd till den "tryggheten" som alkohol kanske kan ge. För mig har det ändå aldrig riktigt varit så, att alkohol lättar min stamning. Istället är det i så fall att det har varit ångesten inför att stamma som alkohol har gjort vissa situationer mer lätthanterliga. Tidigare har jag kunnat känna "gud jag är INTE tillräckligt full för att överleva detta" om jag kanske skulle på en fest där jag inte kände någon, bara för att ångesten varit så oerhört påtryckande inför det. Då har alkoholen kunnat vara en slags flykt från just den tillfälliga sociala ångesten, men samtidigt var ångesten för stor för att alkoholen någonsin skulle kunna ta bort det.  

Därför har jag aldrig känt att alkoholen gjort en tillräckligt stor skillnad för mig att förlita mig på den. Det, och mitt kontrollbehov. Det är jag såklart tacksam för och det stärker mig idag.  Jag drack nästan ingenting igår och vi pratade om det jag och Olimpia, hur vi inte känner behovet av att dricka alkohol för att dämpa något med stamningen. Jag kände ingen social ångest på festen igår och att jag stammade gjorde mig absolut ingenting. Där är största skillnaden för mig och friheten den ger gör att jag inte känner att jag behöver det ruset för att kunna trivas i "festliga" sociala situationer längre.  

Jag och Olimpia satt på festen och pratade med folk om stamning och våra planer i sommar precis som vilket samtalsämne som helst. Det finns absolut ingen ångest eller skam bakom det och jag frågar mig själv hur jag någonsin kunde tycka det var så tabubelagt. Det finns ju inget bättre än att bara få vara sig själv och stå stolt i det man gör. 

Jag fyller 25 nästa vecka och DÅ. Då blir det fest!  
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress