En nertrampad stig

Andrea,

Jag vill att vi pratar.

Jag vet att du inte vill och du inte tror att du får, för du är rädd att det kommer göra allt du inte vill kännas vid till verklighet. Du är bra på att knuffa undan det. Det ligger i mörkret i ett hörn i din garderob, under paljettlinnen och långärmade tröjor med intorkade tårar. Det finns ett par klackar där som du inte kan gå i, men alla andra kan göra det och du vill vara som dem.

De som går i klackar får ut sina ord som vackra melodier. Det ser så lätt ut. Du känner dig som en repig skiva som omöjligtvis går att göra sig av med, som egentligen hör hemma i soporna, som någon aldrig kommer att vilja lyssna på. Jag vet att du tror att din melodi inte är vacker som den är för du får bara höra det när du försöker att få den att låta som alla andras.

Jag vet att du är rädd.

Du krymper för att få plats inom ramarna, för det är där du tror att du måste vara. Du gömmer dig där inne, i tystnaden som fyller boxen till bredden, men där ingen skrattar dig i ansiktet när du öppnar munnen. Där kan du låtsas lite längre, bara en stund till, men jag ser i dina ögon att du inte orkar mer.

Du skulle aldrig tro mig om jag berättar vad du gör om tio år.

Du sitter live på Nyhetsmorgon och låter din röst höras utan ursäkter, inför hela landet lagom.

Jag vet. Jag sa ju att du inte skulle tro mig.

Älskade vän, du har ångest upp till halsen, men du kommer att överleva. En dag är du inte längre rädd. Om tio år säger de att du är modig, men du är inte modig bara för att du vågar visa vem du är utan för du trots allt som du har gått igenom sitter där. 

Det är inget fel på dig och när du äntligen förstår det så kommer du att skrika det över bergen. Det kommer att ta tid dit och det är okej. Det finns mycket jag vill säga till dig och som jag önskar att du vet, men du hittar din väg så småningom även om ingen visar dig hur.

Sen tillsammans rycker vi upp ogräset, sätter upp skyltar och planterar blommor i sprakande färger längs den nertrampande stigen så att andra kan hitta dit.

Kanske lite lättare än förut.  


(null)


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress