Girl power
Helgen var jättelyckad! Två (stamnings)vänner kom hit igår förmiddag för tjejträffen och sedan träffades vi alla i Slottskogen vid lunchtiden. Vi blev till slut 6 tjejer! Tycker ändå det är riktigt bra för en första träff! Jag kände allihopa sedan innan förutom en tjej, så det var jättekul att träffa nytt också. Den officiella träffen var bara ett par timmar, men eftersom några skulle sova hos mig så utökade vi hela träffen till att fortsätta på kvällen/natten. Vi hade skitkul och drog in till stan för att dansa. Så lyckat och roligt att tjejträffen äntligen kunde bli av! Nu ska vi börja planera nästa som ska ta plats i höst någon gång. 

(null)
(null)
(null)

Nedräkning: 2 dagar kvar!!
Den senaste veckan har varit väldigt intensiv! VM, jobb, plugg (nej, jag har fortfarande inte skickat in...!) och i torsdag hade jag besök från USA. Min värdmammas (från när jag var utbytesstudent i Portland 2011) bror och hans familj stannade till i Göteborg under deras Sverigeresa. De har släkt här på den sidan av familjen, så först var han här och om två veckor kommer min värdmamma och värdpappa också hit en sväng. Fullt upp!

Jag hade ångest upp till halsen inför besöket i torsdags. Jag mådde så illa att jag trodde jag skulle spy när jag satt på spårvagnen till Järntorget, där vi skulle mötas upp. En sådan social situation är väldigt jobbig för mig och det är aldrig något personligt mot någon (för jag vet att familjen är hur trevliga som helst), men min ångest spökar ju verkligen till det för mig. Som tur var så hade jag Felicia med mig och Alexandra mötte också upp oss en stund senare. För mig var det väldigt skönt att ha någon med mig, bara för att lätta på pressen att inte alltid behöva prata själv. 

Men det var jättekul att träffa dem. Vi hade inte setts på sex år! Men efteråt kände jag mig ganska uppgiven för jag blev stundvis tyst, men sedan fick jag påminna mig själv hur grym jag var. Att jag ens gick dit!! Det hade varit omöjligt för ett par år sedan. Och hur mycket jag än ville undvika den sociala situationen, hur mycket jag än ville ta vagnen tillbaka hem, så stannade jag. Jag startade konversationer, stammade, men fortsatte prata ändå. Allt på engelska. Även om jag i efterhand kände mig helt utmattad och önskade att jag hade pratat mer, så gjorde jag mitt bästa. Det måste vara tillräckligt. 

Chicago kan inte komma vid en bättre tidpunkt. Ska bli så underbart att komma iväg och samla energi, få lite inspiration och motivation. Men är också så nervös! Att jag åker dit själv... Jag är inte klok. 

(null)
Firade in semestern med dagsparty med mina systrar och vänner igår. Det är sommar det!