Aldrig nöjd
Jag har haft lite svårt att uppdatera på det senaste. Har varken haft inspiration eller motivation till att göra det. Jag och Olimpia pratade lite om det häromdagen när vi träffades. Hur man på något sätt aldrig blir nöjd. Jag kämpar mycket med det här att känna mig bra nog, för jag måste alltid bli bättre. Jag måste göra mer. Jag måste våga mer. Jag måste hjälpa mer. Jag måste anstränga mig mer. Mer, mer, mer. 

När jag först började blogga och delade på sociala medier och var med i GP, hade man kunnat tänka sig att jag skulle vara ganska nöjd med vad jag hade gjort. Och ja. Delvis. En kort sekund. Men när alla sa hur modig och stark och bra jag var så... kände jag inte riktigt så. Jag skulle ju göra en massa mer. Jag var inte klar. 

Jag har någonstans på vägen tappat bort mitt syfte. Mitt syfte som var så tydligt för ett halvår sedan; min röst, såsom alla andra som stammar, är värd att höras. Och någonstans har jag satt för mycket press på mig själv. Tänker för mycket på vad andra vill läsa tills jag inte kan komma på en enda sak att skriva om. Jag som har haft så mycket att säga är plötsligt helt tom. 

Speciellt när jag fyllde år förra veckan var jag i en sån jäkla dipp och kände bara: jag har inte gjort något vettigt som 23-åring. Men ändå vet jag ju att jag faktiskt gjorde mycket vettigt som 23-åring, men där kommer spökena in som säger att jag alltid vill mer. Jag är aldrig nöjd. Jag blickar bara framåt, gasar och kör utan att faktiskt reflektera och njuta av de stunder jag har nått mina mål. 

Så det ska jag bli bättre på. Stanna upp i ögonblick. Fokusera på det jag har lyckats åstadkomma istället för allt jag inte har gjort än. För jag har tid. Jag måste inte ha så bråttom. 

Återförenad med Felicia som kom hem från Singapore igår: 
(null)
❤️


Saker jag ser framemot just nu
Gah. Varit en sån där vecka där jag känt mig ganska nere. Stressen har inte försvunnit och ångesten har bara vuxit. Därför behöver jag växla fokus till saker jag ser framemot den närmsta tiden:

- jag fyller 24 på måndag så ikväll ska vi fira mig och Mela (som fyller år på tisdag) med hela tjejgänget

- det ska bli fint väder nästa vecka 

- på måndag ska jag hem till Alex och grilla så då får jag mysa med min systerson igen

- om drygt en vecka kommer Felicia äntligen hem

- sommaren och allt vad det innefattar: uteserveringar, sol, Chicago, Ibiza, poolhäng hos pappa, sena kvällar, bruna ben, sommarstugan på Tjörn, Ed Sheeran på Ullevi
 
- min kurs är snart slut vilket då kommer innebära att jag skrivit ytterligare 20 sidor på min bok 

- att börja planera en tjejträff som ska ta plats i sommar 

- systerhäng

- ikväll ska jag ha på mig min röda klänning och känna mig fin 

- sommaren är snaaaart här

(null)

Veckans rubriker
Jag och mina vänner har pratat väldigt mycket om Avicii/Tim Bergling de senaste dagarna, såsom resten av världen också gjort. Jag var aldrig ett fan på det sättet, men har många fina minnen kopplade till hans musik och våren 2014 såg vi hans spelning i Stockholm. Då var det eufori; idag undrar jag om det var på hans egen bekostnad. 

Jag kollade på hans dokumentär i fredags efter beskedet kom att han hade gått bort. Det gjorde ont i magen att se hur hans psykiska ohälsa bemöttes, hur han skrek efter hjälp men det var ingen som lyssnade. Han ville inte, såg dem inte det? Men pengar och framgång verkade vara viktigare. Hur kan man sätta det före en människas välmående? Jag kan inte förstå det. 

Över 1000 människor tar sitt liv i Sverige varje år. Tim är bara en av många som förlorat sitt liv till psykisk ohälsa. Men det är inte förrän en kändis gör det som världen tycks öppna sina ögon. Det känns så nära även fast ingen av oss kände honom. Vi hade en bild av honom. Ett skal, inte riktigt en människa. En pjäs i spelet vi alla var en del av. 

Jag vill inte spekulera mer i Tims död, utan egentligen bara uppmana er alla att ta denna möjlighet att lära er mer. Lär er hur man bemöter psykisk ohälsa; kravlöst med empati, förståelse och tålamod. Ta det på allvar. Hjälp till. Prata. Var snälla mot varandra, men framförallt - var snälla mot er själva. Psykisk ohälsa dödar.


Se dokumentären om Tim på SVTPlay här

(null)