Jag bryr mig mindre
Njuter för fullt av sommarens sista veckor! Jobbar mer nu, men det rullar på och jag tycker det är roligare nu när jag mår mycket bättre också. Jag jobbar på lagret i en butik men spenderar även lite tid ute i butiken och med kunder, något jag tidigare ofta har haft ångest inför men som jag nu nästan längtar till istället. Jag pratade och stammade med flera kunder förra veckan, några skrattade till eller tittade frågandes på mig men de allra flesta bryr sig inte. Jag bryr mig inte. Och det är en väldigt speciell och sällsynt känsla för mig, att inte bry mig. Jag älskar det. Jag bryr mig mindre och mindre om vad folk tycker eller tänker om mig och min stamning. Nu börjar jag till och med tycka det är lite kul och spännande att se hur folk reagerar... lite spänning i vardagen, sådär. 

Helgen var fullspäckad, med dagsparty igår och födelsedagskalas för min kusin idag. Mycket planerat även resten av augusti och sen börjar min kurs igen om några veckor. Vi får väl se när jag får till det där om att börja med youtubekanalen. Hehe. Jag har inte glömt att det i alla fall, för er som undrar! Jag kan helt enkelt tyvärr inte prioritera det än.  

Förresten så har jag inte hunnit tacka alla för de fina kommentarer jag fick efter inlägget om talet i Chicago från förra veckan. Så TACK för all kärlek och uppmuntrande ord. Det värmer! 

(null)

Tillbaka till verkligheten
Ångesten var inte nådig idag. Tillbaka på jobbet på riktigt efter Chicago och Ibiza, semestern är över för i sommar och livet måste tillbaka till rutiner och vardagen. Hade en jättemysig helg efter jag kom hem i fredags. Lördagen spenderade jag ute på Tjörn med två av mina systrar och sedan var vi på släktkalas igår. Vi badade i poolen hos pappa allihopa och startade en ny tradition - vattengympa! Roligt avslut på semestern, men söndagsångesten kröp fram lite ändå. 

Sedan slog det mig i ansiktet när jag var på jobbet imorse och jag kände mig trött och tyst och vacklade lite i mitt självförtroende. Men vet ni vad det fina är ändå? Jag kunde skriva till mina vänner från Chicago, berätta om min ångest och stamningen och bli överröst med påminnelser att jag är bra nog ändå. 

På lördag är det dags för tjejträffen för kvinnor som stammar. Vi är inte så många, men det är bara en början. Tror det är viktigt att hålla igång sådana träffar, en tjej kanske tvekar inför första träffen men kommer på nästa. Att bara visa att vi finns kan göra mycket! Mejla mig gärna på andrea-says@hotmail.com om ni är osäkra om ni vill komma eller har några frågor kring träffen. 

(null)
(null)
(null)

Hemma bra men borta bäst?
Jag är helt utslagen efter veckan på Ibiza, men åh så kul vi har haft. Ingen sömn, mycket sol, bad, fest, skratt, dans, musik, äventyr, bruna ben och minnen för livet. Chicago har konkurrens som sommarens höjdpunkt! 

Jag har mitt livs bästa sommar och juli speciellt har varit helt fantastiskt, inte bara i minnen men även på ett personligt plan också. Är i fas med mig själv, fortsätter att pusha mig själv till nya saker och framförallt tar jag vara på möjligheter för att ha roligt. Säger ja mer, skrattar mer, pratar mer. Och än är sommaren inte slut! 

Har lite post-Ibiza-depression just nu, så jag låter några bilder tala för resan istället:

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)